Idag har STIL ställt frågor till politikerna i socialutskottet. Förra veckan regnade det vallöften om personlig assistans - men vad betyder de, och vad leder de till? Vi lägger ut svaren här på STILs hemsida.

Här är mejlet som politikerna fått:

Vi från STIL, Stiftarna av independent living i Sverige, vill ställa några frågor till er om personlig assistans med anledning av förra veckans alla vallöften.

STIL är ett assistanskooperativ och en ideell förening av personer med normbrytande funktionalitet. STIL bildades 1984 och vi var först i Sverige med personlig assistans.

Vilka ska ha statlig assistans?

• Alla partier verkar vara överens om att staten, åtminstone delvis, ska vara huvudman för personlig assistans. Men vilka anser ni ska ha statlig personlig assistans?
• Är det alla som har personlig assistans idag, oavsett om de har assistans från staten eller kommunen?  Är det färre personer än idag? Ska kanske fler än idag ha statlig assistans?
• Vad ska krävas för att få en ”inträdesbiljett”, är det till exempel behov 24 timmar om dygnet eller att ha ett arbete?

Bakgrund: STIL vill att staten ska vara huvudman för personlig assistans. Det är en prioriterad fråga för oss eftersom det är det enda sättet att garantera att våra rättigheter bedöms lika över landet. Kommunernas självstyre och ekonomi är inte förenligt med lika rättigheter över hela landet.

Om det bara blir ytterst få som får personlig assistans via staten spelar huvudmannaskapet ingen roll. Då hamnar vi ändå i kommunernas försorg och får andra insatser som garanterat kommer att minska vårt självbestämmande.

Vad ska ge rätt till personlig assistans?

• Sedan 2009 har 2 500 personer förlorat statlig assistans. Då kom de första domarna som begränsade rätten till personlig assistans. Ska alla som förlorat personlig assistans efter de olika domarna få assistansen tillbaka – eller gäller det bara andning och sondmatning?
• Bör de grundläggande behoven för att få personlig assistans avskaffas helt? Hur bör rätten till personlig assistans bedömas istället?

Bakgrund: Ni har lovat att andning och sondmatning åter ska bli grundläggande behov. Men det finns andra domar som också har lett till höjda krav för att beviljas personlig assistans. Genom domar från de senaste tio åren anses det inte vara grundläggande behov att skära mat på tallriken, tvätta håret och ta på sig ytterkläderna.

Vidare avgörs rätten till personlig assistans av hur lång tid olika moment tar på toaletten eller vid matbordet. Syftet med LSS är att vi ska kunna leva som andra – jobba, leva familjeliv, ha fritidsaktiviteter. Det är absurt att rätten att leva det liv en själv vill, varje dag hela veckan, avgörs av tidmätning på toaletten.

Vad ska assistansen kosta?

• Kommer ni att återställa assistansersättningen till dagens kostnadsläge och i fortsättningen låta ökningen följa kostnadsutvecklingen?

Bakgrund: 1997 började assistansersättningen betalas ut som en schablon per använd assistanstimme istället för faktiska kostnader. Beloppet har räknats upp varje år, men i takt med att kostnads- och fuskdebatten tog fart minskade uppräkningstakten. De senaste åren täcker ökningarna inte ens de kollektivavtalade löneökningarna. Det här har gjort det svårt för oss att rekrytera och behålla kompetenta personliga assistenter. Kvaliteten på vår assistans har blivit lidande och vår valfrihet och makt minskar när fler och fler anordnare går i konkurs. Den här frågan har det varit väldigt tyst om från partierna.

Med vänlig hälsning

Medlemmarna i föreningen STIL