Under de senaste dagarna har partierna bjudit över varandra när det gäller stödet för LSS. Men lägg märke till att ingen av dem har lovat att höja assistansersättningen. Istället handlar det om att de vill ge mer pengar till kommunerna som ersättning för de assistansanvändare som har utförsäkrats från den statliga ersättningen. Detta kan i värsta fall tolkas som att de egentligen vill se att kommunerna tar ett större permanent ansvar.
Samtidigt har Lena Hallengren gått ut och lovat en lex Nora, det vill säga en lag om att vi ska få behålla vår assistans när vi flyttar från en kommun till en annan. Hon vill dessutom se en bestämmelse om att kommunerna inte får ta hänsyn till sin egen ekonomi när de beslutar om antalet assistanstimmar.
Kan detta månne vara ett sätt att kratta manegen för ett större kommunalt åtagande, eller gäller tidigare besked om att staten även fortsättningsvis ska ta ett aktivt ansvar?
En kommunalisering vore förödande! Titta bara på Norge där assistansen redan från början har varit kommunal. Det har inneburit att varje liten kommun har sina egna regler om vilka behov som ska tillgodoses och vad som inte ska ingå. Det var så det var innan LSS kom till, då vi var hänvisade till socialtjänstlagen.
Hallengren har tidigare påpekat att det vore konstigt om assistansen inte kunde skötas som en del av kommunernas ordinarie service till medborgarna. Men hon har också uttalat sig om att det delade huvudmannaskapet ska vara kvar. Så det vore önskvärt med klarare besked från alla politiker före valet.
Bengt Elmén, Stockholm