I Sverige arbetar över 100 000 personer som personlig assistent. Det är ett av landets största yrken. Idag presenteras utredningen Översyn av yrket personlig assistent. Utredaren Lars Lööw, med ett förflutet som handikappombudsman, har gjort en kartläggning av arbetsförhållandena för personliga assistenter.
– Utredningen visar att många är nöjda och arbetar väldigt länge inom yrket. Det är väldigt positivt och en helt annan bild än den gängse uppfattningen att personlig assistent är ett genomgångsyrke, säger Jessica Smaaland, politisk sekreterare i STIL.
– Eftersom personlig assistent är ett av landets största yrken så får alltså nedskärningar inom assistansen konsekvenser för befolkningen i stort, inte bara för oss assistansanvändare och våra anhöriga och vänner. Dessutom är många som arbetar som personliga assistenter personer som annars har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, exempelvis utlandsfödda och personer med lägre utbildning.
– Politiker behöver verkligen ta i beaktande framöver att yrket personlig assistent är en arbetsmarknadspolitisk succé, säger Jessica Smaaland.
Ersättningen ger inte kvalitet i personlig assistans
Nivån i den statliga assistansersättningen per timme, schablonersättningen, har stor inverkan på personliga assistenters arbetsvillkor, visar utredningen. Det är något som STIL påpekat länge.
– För låg ersättning leder till sänkta ingångslöner för personliga assistenter. Men det innebär också att det är svårt att finansiera utbildningar för assistenter. Personlig assistent är ett kvalificerat yrke och bör också behandlas som ett sådant. Ersättningsnivån försvårar för oss att rekrytera och behålla våra personliga assistenter. Allt det här gör att kvaliteten i personlig assistans försämras, säger Jessica Smaaland.
Utveckling mot vård och omsorg
STIL läser också i utredningen att yrket personlig assistent fått större inriktning mot vård och omsorg än tidigare. Det är en naturlig effekt av att den medicinska tekniken går framåt. Fler människor kan räddas till livet idag, både vid födseln och efter olyckor.
– Men det finns också en direkt koppling mellan tonvikten och vård och omsorg och bestämmelsen om grundläggande behov som grund för att beviljas personlig assistans. Dels baseras dessa behov på en snävt medicinsk modell av funktionalitet, dels är bedömningen av behoven hårdare idag. Det gör att de få som numer beviljas personlig assistans har mycket stora behov, vilket i sin tur kan innebära mer vårdbetonade arbetsuppgifter för den personliga assistenten, säger Jessica Smaaland.
– Tanken med personlig assistans är att vi ska kunna ha ett självbestämt liv i gemenskap med andra i samhället. I takt med utvecklingen kan vi dock se att personer med mindre behov allt mer har förlorat sina rättigheter. Därför måste behovsbedömningen göras om så att alla som har behov av personlig assistans får det.
Många med personlig assistans får inte bestämma själva
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning beskriver vad som krävs för att personlig assistans ska bli ett verktyg för ett självbestämt liv.
– Av utredningen framgår det att det tycks vara många som idag har rätt till personlig assistans men vars insats inte uppfyller de kriterier som finns uppställda i konventionen. I många kommuner är det exempelvis vanligt att man får dela assistent med andra. Det är också vanligt, både hos kommuner och privata anordnare, att arbetsledningen ligger någon annanstans än hos assistansanvändaren eller dennes eventuella stödstruktur.
– Vi tror att det här också bidrar till den otydlighet som vissa assistenter upplever, vilket ju i sin tur spiller över på assistansens kvalitet. Vår långa erfarenhet säger att det är värt att vi själva är aktiva arbetsledare för våra personliga assistenter. Det är mycket jobb initialt både för oss och för företaget som anordnar assistansen. Men i slutändan leder det till äkta självbestämmande, säger Jessica Smaaland.
